Föreningens historia
 

Sköna Trelleborg

Trelleborgs Planterings- och Försköningsförening
 

Före 1800-talet fanns inga offentliga parker eller planteringar, sådana anlades endast vid slott och herresäten. Offentliga konstverk och statyer på torg eller annan offentlig plats kom inte till för sin skönhets skull, utan för att hylla en härskare eller en stor ledare. De första offentliga parkerna och konstverken för sin skönhet började komma till i mitten av 1800-talet, samtidigt med att de moderna städerna växte fram.
 


I slutet av 1800-talet börjar särskilda stadsträdgårdsmästare att anställas för att utforma, anlägga och sköta dessa parker och anläggningar. Bakom dessa parker och anläggningar står ofta planterings- och försköningsföreningar som bildas av borgerskapet i många svenska städer. Inspirerade av förebilder i Tyskland och England tar de initiativ till att anlägga parker för att ge familjer möjlighet att vara tillsammans i det gröna. Parker ses som ett medel för att främja hälsan och som en moralisk motpol till krogliv och barns okontrollerade lek på gator och torg.
Stadsträdgårdsmästaren var först en fristående tjänsteman som arbetade som en sorts projektledare, direkt under kommunens centrala ledning. Det var först under 1900-talet två första årtionden som de svenska parkförvaltningarna växer fram. Stadsträdgårdsmästaren blev förvaltningschef och fick en egen årlig drift- och anläggningsbudget. Först efter 1931- års byggnadslagstiftning införs begreppet park, och då blir parken en del i stadsplaneringen. Parkbegreppet ändras också från att egentligen ha betytt stadspark, strandpromenad o. dyl. till betydelsen större grönområde i bostadsbebyggelsen. Det var också under denna tid som lek och rekreation blev begrepp i parkplaneringen. Fram till 1960 -70-talen var ofta stadsträdgårdsmästarnas ambition att i första hand ge innevånarna en upplevelse av trädgård och natur som en kontrast till stadslivet.

Staden Trelleborg
Trelleborg fick av kungen åter bli stad år 1865, men på grund av de många bestyr som måste till för att kunna verka som stad kom stadsrättigheterna först 1867. Det blev en hektiskt uppbyggnadstid för bonnabyn och köpingen Trelleborg. För parker, planteringar och konst fanns inte mycket tid. En stadsingenjör anställdes, ganska tidigt, men hans arbetsuppgifter kom att domineras av tomtmätningar. Först år 1896 anställdes den förste stadsträdgårdsmästaren. Valet föll på Axel Andersson som var född på Charlottenlund och hade fått en gedigen trädgårdsutbildning på Alnarps trädgårdskola, kompletterad med utlandspraktik och studier i både England och Frankrike.

I Trelleborg, som vid sekelskiftet började bli stadslikt, behövdes både en stadspark och ett nytt och större salutorg. Optimismen var stor och stadens styrande vädrade tillväxttider, då den begynnande kontinentaltrafiken med tåg och båt på allvar började planeras. Olika förslag till torgets och stadsparkens placering hade diskuterats. Mot slutet av år 1895 erbjöd grosshandlarna Johan Kock och Olof Andersson staden att köpa 7 1//2 tunnland jord, norr om Nygatan, som de köpt av Nils Olssons i Vemmerlöv arvingar. Det tog inte lång tid för stadens styrande att bestämma sig och sen var det klart att starta anläggningsarbetena för Stortorget och Stadsparken med den nyanställde stadsträdgårdsmästaren som arbetschef.
Stadens tillstånd ifråga om avloppsledningar och gatubeläggningar var bedrövligt och när de styrande blivit varse Axel Andersson kvalitéer, fick han titeln arbetschef för stadens arbeten, och fick mycket att göra. Upp till 100 arbetare var han arbetsledare för och efter några år hade stadens arbeten organiserats i mindre avdelningar och då fick vi parkförvaltningen med egna parkarbetare och en egen parkförman.

Trelleborgs Planterings- och Försköningsförening
Vid 1900-talets början, en tid när allt mer kommunala resurser avsattes till skolor, fattigvård, utbyggnad av kommunikationerna och vatten- och avloppsledningar, fick försköning och planteringar stå tillbaka.
Trelleborg var på god marsch framåt. Företagen och statliga verksamheter utvecklades och företagsledarna var lokalt förankrade, de bodde med sina familjer här. Det var naturligt att de ville ha ett vackert Trelleborg.
Den 28 oktober 1920 samlades ett antal herrar på Stadshotellet för att bilda Trelleborgs Planterings- och Försköningsförening. Noggrant protokoll fördes av t.f. rådmannen Torsten Jungbeck. Titlar var viktiga på den tiden. De närvarande var: grosshandlare Johan Kock, major William Malmros, disponent Albert Holmqvist, advokat Anton Wadén, ångfärjebefälhavare Eric Arvedson, stadsingenjör John A:son Abdon, handlare Gustaf Ekelund, doktor Hilding Lawesson, kamrer Hjalmar Mörck, advokat Lennart Hansson, handlare Karl Ask, disponent Carl Thidholm och t.f. rådman Torsten Jungbeck.

Rådman Jungbeck höll ett inledningsanförande:
"Det torde för de flesta menniskor vara af vikt, att de yttre af naturen danade förhållanden, under hvilka de hafva, gestalta sig så tilltalande som möjligt. En vacker harmonisk omgifning stämmer sinnet väl, kommer det dagliga arbetet att förflyta lättare och åstadkommer, för den enskilde individen den trefnad, som i det praktiska lifvet afsätter sig på så mångahanda sätt och som bidrager till att bilda den lyckliga samfundsanda, det allmänna goda humör som är så viktigt för ett samhälles sunda utveckling.
Vår goda stad hör, som vi alla veta, ej till de platser som varit särskilt omhuldade, då det gällt att förläna dem skönhetsvärden. Tvärtom, man kan komma nästan hvartsom hälst bland Sveriges mindre städer och konstatera, att där är vackrare eller mera idylliskt än här.
Nog vore det väl tänkbart t.ex. att man sökte afhjälpa den långa vägen härifrån till någon skog eller större plantering med att i någon af stadens utkanter anlägga en några tunnland omfattande plantering af skogsträd, där våra efterkommande - plantörerna få ju sällan själfva njuta frukterna af sitt arbete - kunde tåga ut för att i det fria få hängifva sig åt en stunds hvila och ro. Fördelen av en sådan plantering ligger i öppen dag och exempel på sådana kunna ges med hänvisning till hvad som i sådant afseende vidtagits t.ex. i Ystad - Sandskogen.
I våra utkanter saknas ej mark, som, skäligen olämplig för andra ändamål, enligt min uppfattning synnerligen väl skulle tåla använda sig till skogsplantering.
Går man till Stafsten, som väl är vår vanligaste utflyktsplats, finner man vägen dit endast bitvis vara planterad med sidoträd. Hur mycket angenämare skulle det ej vara att kunna färdas dit i en allé af pilar, detta specifikt skånska trädslag, som man nu allt mer och mer börjar våldföra sig på.
Man behöfver för övrigt ej gå utom staden för att finna områden, där ett ingrepp för förbättrande af våra planteringsförhållanden vore högeligen önskvärdt. Jag tänker härvid närmast på våra kyrkogårdar och isynnerhet på den västra. På mig har det alltid gjort ett beklämmande intryck, då jag inträder på denna kyrkogård. Här kan göras något för att erhålla en värdigare ingång till den plats , där vi gömma våra döda, hvarsförutom det enligt min mening genom anvisningar och råd af kompetenta konsulter och genom god propaganda borde verkas för ett enklare och smakfullare anordnande af grafvårdar och grafställen, så att den kyrkogårdskonst, som just är föremål för upparbetning i Sverige, jämväl här kunde finna jordmån.
Det är ej vare sig djurvänligt eller i öfvrigt tilltalande att se våra fågeldammar i stadsparken användas såsom en asyl för alla möjliga slag af upphittade orkeslösa fåglar, hvilka ej lämpa sig för fångenskap. Fågellifvets skydd och vård såväl i våra fågeldammar som i allmänhet är också något att tänka på.
Stadens förskönande med konstverk såsom en lycklig fortsättning af redan gifvet, vackert föredöme i den vägen, uppmuntran till anläggande af koloniträdgårdar, fasta väggytors beklädnad med klängväxter, där så lämpligen ske kan, anordnande af en värdig plantering kring det monument öfver aflidna krigsfångar, hvartill medel doneras, men med hvars resande man redan låtit allt för länge anstå. Dessa nu i största korthet antydda synpunkter och allt annat ägnadt att i något afseende försköna staden borde vara föremål för särskild omvårdnad, ty många i och för sig obetydliga anordningar här och hvar i staden skulle gifva samhället en trefligare prägel och samtidigt antyda på medborgarnas känsla för vård och ans af deras stad.
För att på bästa möjliga sätt vara staden behjälplig att ernå ett bättre utseende i hvad de yttre, naturliga förhållandena angår, är det som vi i afton dristat oss att sammankalla Eder för att diskutera frågan om bildandet af en planterings- och försköningsförening, hvars syfte i stort sett skulle vara att verka för att förbättrande af stadens yttre utseende.
Kommer en sådan förening väl till stånd, vågar jag tro, att den stora allmänheten skulle med behjärtande af det goda ändamålet skänka densamma sitt intresse och arbetet på fyllandet af dess syften skulle därvid mycket underlättas, då en hvar medlem med fog kunde veta med sig att i sin mån hafva bidragit till sin stads förskönande."


Efter detta tal utsågs Johan Kock till mötets ordförande och därefter bildade man enhälligt Trelleborgs Planterings- och Försköningsförening, formulerade föreningens stadgar och förrättade val av styrelsen. I styrelsen kom alla närvarande att ingå plus apotekaren Martin Gerner, ingenjören Gunnar Smith och fabrikören Leonard Möller. Föreningens förste ordförande blev Johan Kock, vice ordförande William Malmros, sekreterare Torsten Jungbeck och skattmästare Lennart Hansson

År 1921 blev intensivt för föreningen. De förslag som framförts i inledningstalet bearbetades och många framställningar och påtryckningar gjordes till olika av stadens instanser. Föreningen anlitade också olika fackmän och beställde utredningar och ritningar till olika förbättringar och anläggningar som överlämnades till stadens ledning. Ordföranden Johan Kock skänkte 3000 kronor till plantering på Sankta Gertruds väg, vilket resulterade i de mäktiga rosa kastanjerna vi kan njuta av idag. Av andra skänkta medel erbjöds staden en solvisare med sockel av granit att placeras på Rådhustomtens södra del. 

Planteringen av Albäcksskogen kom också till stånd, till allas vår glädje, och där var det rådmannen Torsten Jungbeck som lade ner ett stort arbete och engagemang, så stort att han år 1949 fick en minnessten med relief som tack. Stenen står nu söder om den östra dammen. Ursprungligen var den placerad väster om Albäcksån, men kom att stå i vägen för E6:ans nya sträckning genom Albäcksskogen. 

Genom föreningens försorg har många konstverk kommit på plats, planteringar utförts och bidrag lämnats till olika underhållsåtgärder på värdefulla byggnader, planteringar, miljöer och inte minst till att försköna våra kyrkogårdar.
 

År 1921
  • Inköp och plantering av alléträd på S:ta Gertruds väg
  • Inköp av Solvisare med granitsockel som uppsattes söder om Rådhuset
  • Utredning om skogplantering, det som senare blev Albäcksskogen
  • Inköp av springbrunn till Gamla Torg, som ersättning för de gamla vattenpumparna. Detta blev det s.k. "Prästens badkar" som senare ersattes av Mikaelibrunnen
  • Utredning om försköning av Västra Kyrkogården och omgärdande mur
  • Initiativ till att anlägga kommunalt växthus

År 1925

  • Initiativ till strandpaviljong med restaurant, som sedermera blev "Solfjädern"

År 1929

  • Anslog föreningen 2150 kr till prydande och plantering av platsen kring "Solfjädern". Genom föreningens förmedling inköptes Axel Ebbes "Famntaget", bekostat av Albert Holmquist med maka.

År 1931

  • Föreningen lämnade en grundfond, 2000 kronor, till Sjöormen på Stortorget
  • Föreningen bekostade "Fågelbadet" med Ruth Helgessons "Näcken" i Rådhusparken

År 1939

  • Föreningen skänkte Ebbes "Lättare än luft" till utsmyckning av det nyuppförda badhuset
  • Uppsatte föreningen ett stort järnankare med ett högt kors av ek på Norra Kyrkogården
  • Fick Tekniska Verken 1500 kronor för anordnande av en bassäng, vari Carl Milles- fontänen "Solglitter" placerades
  • Skulpturen "Längtan" av William Zadig skänktes och placerades på Strandpromenaden
  • Föreningen skänkte reliefen "Madonna med barn" av V. Åkerman till lasarettet. Oljemålningen "Höstdag" av Fabian Lundqvist överlämnades som gåva till Östergården

År 1955

  • Föreningen skänkte 5000 kronor som bidrag till uppförande av klockstapeln på Norra Kyrkogården

År 1957

  • Tillsammans med Torgfestfonden bekostade föreningen ett vattenspel/fågelbad som placerades på Östergårdens Ålderdomshem

År 1959

  • Träffade föreningen avtal med Ture Thörn om en relief som uppsattes över ingången till Gertrudsgården
  • Föreningen anslog 7500 kronor som bidrag till utsmyckning framför Skyttsgården
  • 10 000 kronor överlämnades till fastighetsnämnden
  • Föreningen planterade skogsträd i Albäcksområdet
  • Södra Åby Hembygdsförening fick 2000 kronor

År 1984

  • Föreningen gav 2000 kronor till Kyrkoköpinge Mölleförening och 1000 kronor till Skytts härads Hembygdsförening
  • Föreningen initierade och bekostade Rosen-trädgården i Stadsparken
  • WWF Operation Skåne fick 2000 kronor
  • Föreningen bidrog med 4000 kronor till Södra Åby Hembygdförenings upprustning av dess mölla
  • Restaurering av kulturellt värdefulla vägg-målningar i restaurang Två Lejon bekostas av föreningen

År 2000

  • Föreningen bidrog med 5000 kronor till inköp av palmen i Skyttsplansrondellen
  • 6000 kronor anslogs som bidrag till restaurering av "Famntaget", placerad vid hamnen i Smygehamn
  • Föreningen bidrog med 7500 kronor för att återuppsätta fågelbadet som tidigare varit uppsatt vid Östergården. Ny placering blev nordöstra hörnet i korsningen Ripagatan/Johan Kocksgatan.

År 2002

  • Föreningen bidrog med 3500 kronor till framflyttning av konstverket "Moment av en fågel" som nu placerats mot Allmogevägen vid Pilevallsskolan


Medlemmar har under åren varit starkt engagerade i de olika projekten och utfört ett stort arbete med att driva fram projekt och att samla in de erforderliga pengar som kommit till genom medlemsavgifter eller genom bidrag från enskilda givare, företag och stiftelser.

Föreningens 25-års jubileum
Söndagen den 28 oktober 1945 höll föreningen ordinarie årsmöte kombinerat med sitt 25-årsjubileum, efter de stadgeenliga ärenden blev det fest på Centralhotellet, liksom vid föreningens bildande höll rådman Jungbeck jubileumstalet. 48 medlemmar och inbjudna avåt en jubileumsmåltid. 

Några av de personer som starkt engagerat sig i föreningen.
Föreningens förste ordförande och en av initiativtagarna till föreningen, grosshandlaren och industrimannen Johan Kock, som förblev föreningens ordförande ända till sin bortgång år 1945.
Föreningens förste sekreterare, rådmannen Torsten Jungbeck som höll talet vid föreningens bildande och vid 25-års jubileet, var en av föreningens grundare och störste eldsjäl, drivande i många projekt speciellt för att försköna våra kyrkogårdar, anläggande av Albäcksskogen och anläggande av planteringar och alléer. Även andra projekt var Jungbeck initiativtagare till, t.ex. Ebbehallen, Krematoriet och Solfjädern. Jungbeck var föreningens sekreterare till år 1946, då han avled.
Under åren kom och gick många medlemmar men de som instiftade föreningen 1920 var
föreningen trogna. I mitten av 1940-talet skedde ett generationsskifte, många av de gamla gick bort och nya krafter kom till.
Grosshandlare Ernst Rickard som varit medlem i föreningen sedan slutet av 1920-talet kom
i början av 40-talet att bli en av de ledande i föreningen, speciellt genom de energiska insatser han gjorde för att förbättra föreningens ekonomi genom insamlingar hos större och mindre företag. Efter Johan Kocks bortgång 1945, övertog disponent Albert Holmquist ordförandeskapet med Ernst Rickard som vice. År 1948 blev Ernst Rickard föreningens ordförande och innehade denna post till år 1959 då han avböjde återval på grund av sjukdom. Året efter gick han bort.

Utdrag ur mötesprotokoll från år 1954
När man läser protokollen från föreningens möten följer dessa den gängse "mallen" för
föreningsprotokoll, men § 10 den 7/12 1954, är lite annorlunda, kanske orsakad av att sista numret av Trelleborgs-Tidningen skulle komma ut den 31/12 1954. Vem som är talaren framgår inte men troligen är det ordföranden Ernst Rickard.

Utdrag ur § 10.
"När Trelleborgs Planterings- och Försköningsförening på initiativ av Rådman Jungbeck bildades 1920, så var avsikten, som framgår av namnet att plantera och försköna. Genom föreningens initiativ har som bekant åstadkommits en hel del, men det är inte min mening att dra fram detta.
Innan och även efter att föreningen kommit till hade vi en privat försköningsförening, bestående av rådman Jungbeck och redaktör Palmqvist, som hade ständigt återkommande sammanträden på olika tider om dagen eller rättare sagt på natten. Ibland skilde sig åsikterna till den grad, att sammanträdet måste avbrytas för att senare återupptagas ett par timmar senare på kvällen eller på natten, då i största vänskap, ty ingen av herrarna var långsinta. Redaktör Palmqvist hade ett mäktigt organ som Trelleborgs-Tidningen till sitt förfogande. Och en hel del av hans åsikter i idéella ting ingav respekt. Jag förmodar att vårt första konstverk "Irrbloss" i Stadsparken stärkte samarbetet och vänskapen med Axel Ebbe ty samma år eller 1918, som detta avtäcktes efterlyste G.P. Qvist i sin tidning ett minnesmärke å Främlingskyrkogården, som senare resulterade i Invalidmonumentet. G.P.:s kontakt med Axel Ebbe var faktiskt fröet till Ebbes konsthall. Kyrkorådet i Trelleborg avsatte på G.P.:s förslag ett särskilt område till Sjömanskyrkogård. Detta är bara ett fåtal exempel på vad som åstadkommits på G.P.:s eget initiativ. När man därtill lägger vad han åstadkommit i sin privata försköningsförening tillsammans med rådman Jungbeck och slutligen inom vår förening får man säga, att han och hans tidning varit av oskattbart värde för vår stads försköning.
Men G.P. har inte allenast skapat nya skönhetsvärden, utan han har på ett utomordentligt sätt arbetat på att få bibehålla sådana. Jag vill inte uppehålla Er, min vänner, med uppräkningar utan endast dra fram ett exempel, men ett jätte. "Fyrtornet". Vad vore inloppet till vår hamn utan detta, isynnerhet nu, när vi stå inför en aldrig anad turisttrafik. Utan G.P. hade fyrtornet nu legat på Strandells tomt. Ja, mina herrar, när nu G.P. kanske inte helt kan bli densamme utan sin kära Trelleborgs-Tidning, men gadden få vi nog under alla förhållanden känna då och då."

Ernst Thidholm förde protokollet och var tydligen en snabbskrivande herre. G.P. själv blev så rörd över uppvaktningen att "ordet svek honom" med efter ha styrkt sig under den efterföljande middagen återkom talförmågan.

Ordförande under åren har varit:
Johan Kock år 1920 - 1945
Albert Holmquist 1946  - 1947
Ernst Rickard 1948 - 1959
Anton Årestad 1950 - 1967
Yngve Rigéus 1968 - 1969
Algot Schyllert 1970 - 1973
Axel Andersson Liljemärke 1974 - 1975
Sigurd Hansson 1976 - 1984
Josef Olsson 1985 - 1986
Gunnar Malmquist 1986 - 1994
Bo Carlsson 1995 - 1998
Åke Ryland 1999
Karin B Hansson 2000
Rune Olsson 2001 - 2009
Uno Svensson 2009 - 2018
Anette Wennström Nilsson 2018 -

Utveckling under senare delen av 1900-talet.
Under 1950-talet växte ekonomin i Trelleborg. Industrin gick på högvarv, den begynnande turismen och färjetrafikens utveckling, allt gav stark framtidstro. Prognoserna, både på lång som kort sikt var överoptimistiska. 60-talet blev ett årtionde då allt i staden förändrades, gamla hus fick ge plats åt nya, eller revs. Kommunens organisation växte och parkförvaltningen /parkavdelningen fick fler anställda och god ekonomi. Stadsträdgårdsmästaren fick både förmän, projekteringspersonal och fler anställda parkarbetare. Kommunens växthus utvidgades. Under 70- talet utvecklades gräsklippare och allehanda schakt- och trädgårdsmaskiner. Det dryga handarbetet ersattes med maskinellt arbete.
Generösa grönområden avsattes i stadsplanerna och förverkligades i takt med att bostadshusen
uppfördes. Gräsytor och trädplanteringar kom till i en omfattning som aldrig förr.
Trelleborgs Planterings- och Försköningsförening hade låg verksamhet och samhällets utveckling gick mot en grönare och lummigare stad.
1973 kom den första oljekrisen och eftertanken om de optimistiska prognoserna för utbyggnader och tillväxt verkligen kunde hålla. Efter 1973 ökade ekonomin inte lika fort. Behov i andra samhällssektorer såsom skola och omsorg ökade och ställde anspråk på större del av både investeringspengar och pengar till drift och underhåll. Diskussionerna om omfördelning av kommunens ekonomiska resurser hårdnade och politiskt bestämde man att prioritera skola, vård och omsorg. Det blir mindre pengar till parkanläggningarna, trädplantering, blommor och underhåll av de offentliga konstverken för varje år.

Utveckling under början av 2000 - talet
Stadsträdgårdsmästaren står nu med stora grönytor och planteringar, rabatter, palmer, stort nytt växthus och får varje år mindre pengar för att sköta verksamheten och måste prioritera, lägga mark i träda och utarma det vi, under de senast 30 åren, vant oss vid att få njuta av.
Kan det komma några nya offentliga konstverk till genom kommunens initiativ i framtiden?
Vackra och väl genomarbetade konstverk kostar nu liksom förr mycket pengar.
Trelleborgs Planterings- och Försköningsförening har en stor roll att fylla framöver.
Vi står nu inför samma uppgift som föreningen hade när den bildades 1920 - att påverka, ta initiativ, bilda opinion, samla in pengar och på olika sätt bidraga till att vi får behålla våra blommor, träd, gröna ytor, konstverk och vackra byggnader i det skick och omfattning som vi har lärt oss uppskatta. Även i framtiden har vi behov av nya konstverk och trädplanteringar.
Under de senaste åren har föreningen arbetat för att förverkliga ett nytt konstverk i Trelleborgs centrum, insamlingsförsök under år 2002, av pengar, har gjorts men med klent resultat.
Under år 2003 gjorde föreningen konstprojektet mer konkret. Tillsammans med kommunen diskuterade vi fram en lämplig plats för konstverket -  på Algatan mellan Billings konditori och Kontinentgatan. Skulptör Fred Åberg, konstnären bakom BÖST, kontaktades och vi har enats om att försöka förverkliga en skulptur som kallas "Nästan halvvägs", en mansperson som klättrar upp på en hög stolpe. Den totala kostnaden beräknades till 600 000 kronor.
Ansökan om anslag ingavs till Kockska Stiftelserna och Sparbanksstiftelsen i Malmö. Sparbanksstiftelsen beslöt i december 2003 att lämna ett anslag på 300 000 kronor. Därefter har Företagarna och Köpmännen i Trelleborg uppvaktats om bidrag.  Efter diskussioner med kommunledningen, om olika finansieringssätt, har ett avtal tecknats med konstnären, så utformat att konstverket kan beställas innan insamlingsbeloppet helt täcker konstverkets kostnad. Ett bra konstverk kräver ganska lång produktionstid. I skrivande stund är konstverket färdigt för bronsgjutning och beräknas vara helt färdigt i mars 2005. Invigningsdagen är ännu inte bestämd.
Det glädjer föreningen oerhört att ett konstverk kommer till på en central plats i kommunen och är ytterst tacksamma mot Sparbanksstiftelsen i Skåne och Kommunen som möjliggjort tillkomsten. Givetvis är vi också tacksamma mot alla andra bidragsgivare.

Nedtecknat av Uno Svensson ordförande i föreningen år 2009 - 2018